You are the music in me.
Få lyssnar så mycket på musik som vår familj, trots att vi alla fem är musikaliskt blokerade i grunden. I låtarna finns det personliga, detdär personliga som får tårarna att smitta då en av oss är olyckligt kär och Håkan Hellström lyckas förstå. Rytmen och det personliga kan jag sträcka mej till, ibland.
Varje dag lär du mej musik, oavsett om vi sjunger och spelar eller inte. Den dagen som jag förstod att Winnerbäck var mer en poet än musiker var jobbig. Idag är jag tvärtom glad att jag har min personliga grund i musiken. Song For Anna är alltid min och Erikas låt att nynna till varann, 747 ger mej alltid en kick a la tre äldre tonårsflickorflickor i Norrköping, Dödsöt är en kass låt som påminner mej om min bäst tid i Oslo, Viva La Vida borde vara tjatig men Ella springer runt i huvudet så jag glömmer att lyssna, Santana är salsa med mamma och La Camisa Negra tar mej tillbaka till mitt galna liv i Malaga på två takter och har dessutom samma beat som mitt hjärta när jag har adrenalinkick... Så kan jag checka av halva min iPod, en fjärdedel går till talangerna jag vickar på höfterna till och den resterande fjärdedelen klingar inte för mej och jag funderar hela låten på hur den kan ha hamnat där.
Sen finns de där få låtarna, dem som ger mej allt. Jag kan räkna dem på mina fingrar. De fyra första är dina. Men du sover nu, med gitarren på magen. Glädje. Jag , jag bloggar till Er, mina toner.
Och någonstans, mellan det här blogginlägget och det förra tänker jag bara på en regning Säterdal, då du inte var där. Du var någon annanstans. "Kom i håg mig då" sjöngs i acapella och det är poesi, inget annat. Oavsett om vi är högst på toppen eller när vi träffat botten är vi bra nog. Vi behöver bara minnas det, förstå det och ta in det. Varje sekund av mitt liv kommer jag ihåg dig. Kärlek till Belgien och en alldeles underbart syster. Maniana bejbi.
Ah vad fint skrivet lillan, vad akta och sant, fran ditt hjarta. Mycket musik ar du i mina oron, eller vi, men mest song for anna. Ta hand om dig! Karlek i miljarder.
Hej där! Jag vet att denna kommentar är femhundra år försenad, men jag har tänkt på en sak. Ofta när jag spelar gitarr får jag höra "åå vad du är duktig, jag skulle också vilja kunna,men jag är helt omusikalisk och kan ingenting om musik.." Egentligen är det så FEL. Du skriver att du är "musikaliskt blockerad i grunden", det är du inte, nej långt ifrån. För om du kan uppleva så mycket genom att lyssna på musik, då är du musikalisk. Om du kan föknippa musiken med så mycket, då är du musikalisk. Om du kan känna att du har din "personliga grund" i musiken, då är du musikalisk. Jag lovar dig. Ett proffs är jag inte, men just det här vet jag. Lova mig att aldrig lyssna på min rythmgalna pappa när han han snackar om att vara " omusikalisk". Han snackar skit och vet ingenting. Du mår bra av musik, och det är så mycket bättre och viktigare än att kunna ett instrument. Tro mig. Hoppas allt är bra! Kram till dig.
