Om de ändå hade haft en kamera, då vore dem en inspirationskälla.
Två små Ronjor står vid vårbäcken och skriker, sen sjunger de en aning mer än vad de skriker och så skrattar dem. Vattnet porlar och kaffet njuts. Förändring och energi. Den ena är den andras spark i rumpan, den andras är den enas dagbok. I den mörka vårnatten virvlar den finaste av vänskaper bland drömmar som ännu inte fått ord för sin existens. Och så skrattar dem.
Kommentarer
Postat av: ronja
du kommer att finnas i mitt liv så länge vårbäckarna fortsätter att porla!
Trackback
